20:25:14
Vi ses snart hjärtat
Nu har jag lämnat av finaste killen i Stockholm, det var tårar hit, kramar och kyssar dit.
Vi startade dagen alldeles för sent med att försova oss och sedan skynda oss iväg för att köpa mat och sedan mötas upp med några vänner till Adrien.
Vi cyklade ner till en fin badplats där vi slog oss ner i solen. Åskan hördes strax därefter så vi bestämde oss för att bada på en gång medan solen var framme, varken jag eller Adrien hade tänkt att bada så vi fick simma i underkläderna. Han i vita kalsonger som blev väldigt genomskinliga och jag i mina yttepytte string. Skymde röva med en t-shirt ända tills jag var nere i vattnet haha.
Därefter åt vi och tog det lugnt innan åskvädret beslutade sig för att ta över och regnet började falla ner.
Till en början var det uthärdligt att sitta på pakethållaren bakom Adrien i mina blöta trosor under jeansen och endast i linne. Men när det senare verkligen brutalt öste ner var det den värsta kylan jag känt tror jag. Jag var så kall och varenda liten millimeter av mig vad dyngblöt och jag skakade och hackade tänder som en galning.
Svenska sommaren är ju för underbar...
Väl hemma igen slängde vi av oss kläderna och hoppade ner i ett varmt badkar. En väldigt kaotisk och krisig sista dag tillsammans men väldigt minnesvärd.
De andra vinkade av oss vid stationen i Uppsala och vi tog tåget till Stockholm.
Han bad mig följa med för några dagar sedan, eftersom att det var så många andra farväl som skulle tas så det skulle blivit så hastigt annars för oss.
Så på tåget fick vi vara bara han och jag ett tag igen, det var jobbigt men samtidigt väldigt fint. Som jag kanske inte berättat så var vi för länge sedan överens om att saker och ting tar slut från den dag då han åker igen. Så vi var båda lite tveksamma på om vi tagit rätt beslut men bestämde att ja det hade vi, kan ni föreställa er att ha er käraste så långt bort? Och vi var både ense om att vi inte ville riskera att förstöra den underbara tid vi haft genom att försöka kämpa i ett långdistansförhållande som ändå troligtvis skulle skita sig. (pessimistiskt med realistiskt)
Framme på stationen tog vi "vi ses snart igen" återigen med tårar, kramar och många många sista gången kyssar, och Adrien fick faktiskt vara den som vinkade av mig innan jag klev på tåget hem igen, för att jag hade aldrig klarat av att se honom gå så så fick det bli.
Jag är så glad att jag fått träffa Adrien och spendera min tid med honom. Självklart kommer vi att hålla kontakten och hälsa på varandra så småning om.
En helt otroligt underbar kille som lämnat mig med så många underbara minnen❤️